Mitt foto
A close friend once said to me "Your search to define who you are has become an essential part of who you are". So therefore I will not introduce myself, not being quite sure yet. If you are reading this you are probably close to me and know me well already.

2008/01/20

Effekterna av vin

Idag har jag varit ordentligt bakfull för den absolut första gången i mitt liv. Jag har mått jättedåligt, tagit Ipren, sovit enormt länge, fått hemlevererad pizza och en tvåliters-Cola, sovit lite till, fått avdomnande händer, ledvärk och sen belönat mig själv med laxsallad och sen grönsaksdip och Doritos.


Beskriver gårkvällen i bilder, jag orkar faktiskt inte redogöra för allt. Låt oss bara säga att det var skoj. Den enda jag känt behov att be om ursäkt till är min kompis David som slöt upp med oss på en klubb på Avenyn. Han fick leda mig hem till Jennifer och bokstavligen skrapa upp mig från gatan när jag ramlade gång på gång. Det slutade med att han bar mig. Det var fint tycker jag.



Min kompis Claudias kille Johan.


Han med grön tröja och glasögon ovan var otroligt lik Johnny Knoxville, efter några glas vin så påpekade jag det och efter det så blev hans smeknamn Johnny. Han pratade ur näsan, rätt störande faktiskt.

Imorse när jag vaknade så hittade jag kläderna i en hög i hallen. Jag har två sår, ett på knät och ett på foten. Jag minns svagt att jag repeterade att nån trampat mig med klackskor men jag tror faktiskt att jag klivit på mig själv med klackskor. Japp.



Vill aldrig mer dricka i hela mitt liv men en reunion med mina flickor på Sky Bar i skatteskrapan är redan inplanerad till på lördag! Det kan bli riktigt roligt faktiskt. Ser fram mot det. Jonna, Malin, Helen, Alex... Ska bli skoj.

Kommer hem på torsdag vid halv sju på kvällen. X2000 hela vägen, drygt 2,5 timmar bara. Ska bli så underbart. Ska krama min mamma och min pappa tills de tappar andan, till och med arga katten ska få pussar.

Nu ska jag spela Super Mario Galaxy på Wii. Det kan bli en upplevelse i sig. Klockan är halv ett på natten och vi börjar sakta men säkert bli människor igen. Typiskt.

Inga kommentarer: