Dissing US Vogue

Source: http://jezebel.com/350439/vogue-ever-heard-of-kate-
bosworth-how-about-proenza-schouler

This I found while browsing Gawker.com
For a person who reads as many fashion magazines as myself this is quite funny. Although I must say that with Vogue, I love the UK and Italian editions the most though. The somewhat bitter intern Cheryl has remade a glossy cover of February US Vogue and "translated" the catchy cover lines into everyday english.

Have looked for reviews of the Minimarket show. Haven't really found any. Was also a little pleased that I got in, no troubles whatsoever, and that a little local spoiled upper class fashion blogger didn't. I could hear her moan behind me as I sweeped past her. Haha. Smug doesn't look very good on people so I'll quit now. Hihi.

My January

The first month of this new year is nearly at its end. I have survived 19 days in school and left Borås behind with a light heart. Although my friends have been sad to see me leave I am so happy to be back home. The good friends I have in Gothenburg I'll keep in touch with anyways. It is nice to be back in a place I feel I belong to. I like Gothenburg as well but the acquaintances I have made there are mainly through my classmates and my friends. In Stockholm I feel much more in my right place, I feel in charge of my life, of my time, of my getting through the day. I don't need to rely on anyone and I love it.

Dearest friends Josefin and Tove at Pasta e Contorni in Gothenburg

Italian friend Claudia, Migole and Serena at Buddha Bar, Gothenburg

Me with Josefin's nephew Vide. He was tiny and very sleepy.

This may only be funny for my Italian speaking friends. It's a swedish cheese called Buko.

This is a French bulldog puppy called Max. He was the cutest little thing ever.

My friend Helen came to stay with me for a couple of days, we went out twice and also went shopping. I am trying so hard to be good with my money, especially since I am trying to save up for two trips this spring. I only bought a second-hand denim dress and some much needed new underwear. Whoohoo. Of course, going out was never cheap, I had decided on trying the hispanic sounding drinks to decide which one I could start drinking on a regular basis (eh, when going out clubbing, that is). I am a red wine freak but when I go out dancing it is never good fuel to drink all night. I had a go at Capirinha (or however you spell it), Capiroska and Mojito. Let's just say I'll stick to Mojito despite all the mint leaves..

The new denim dress and a haircut

Alex and Jonna, on our way to East

Alex and Jonna enjoying their Capirinhas at East

At Esque. The claw-like grip on Jonna's arm had nothing to do with the alcohol involved..

At Esque.

The mandatory "nattamat" at McD. It's never better than after 2 a.m.

The even more mandatory "the day after brunch" with lots of fruit

Yesterday Stockholm Fashion Week began. I was assisting Rodebjer behind the scenes and got to dress one of my favourite swedish models, Vicky A. She was very pleasant. Afterwards we went to a restaurant by Odenplan to celebrate the madness being over, but since I've lost my voice (I sound like a 13-year old boy) and have a severe cold I just toasted, ate Ceasar salad and left. As far as I'm concerned they are still there celebrating. Haha.

I am very happy the people at Rodebjer seem so sweet, since I will be their new intern for 4 months this spring. I am sure I will have many laughs, they are fun and full of smiles. Tonight I'll go to another show, but I'll be in the audience this time. I cannot wait. I am also looking forward to the closing party Thursday. My fav magazine BON is co-hosting it with Absolut Vodka and I'm sure it will be a blast.
I think there is Vodka in a Mojito?

I am also in the middle of thinking of how to begin my final essay for school. I only have like a week before Copenhagen Fashion Week begins and I have it all jotted down in my head but it's hard to structure and get on a piece of paper. I feel quite overwhelmed at the moment; stuff I need to do, check, look for, control, analyze, places I need to be, people I need to call and meet and so on. But it's good stress, I love it. Everything I do at the moment actually means something, both to me and to others and that's what matters.

I feel very positive when thinking of spring. Stockholm, Rodebjer, Copenhagen, New York, Paris. It's like music to my ears. And everything in company of my dear friends. I survived January, now it can only get better and better and lighter and lighter and warmer and warmer.
Bring it on!

Rodebjer A/W 2008

Effekterna av vin

Idag har jag varit ordentligt bakfull för den absolut första gången i mitt liv. Jag har mått jättedåligt, tagit Ipren, sovit enormt länge, fått hemlevererad pizza och en tvåliters-Cola, sovit lite till, fått avdomnande händer, ledvärk och sen belönat mig själv med laxsallad och sen grönsaksdip och Doritos.


Beskriver gårkvällen i bilder, jag orkar faktiskt inte redogöra för allt. Låt oss bara säga att det var skoj. Den enda jag känt behov att be om ursäkt till är min kompis David som slöt upp med oss på en klubb på Avenyn. Han fick leda mig hem till Jennifer och bokstavligen skrapa upp mig från gatan när jag ramlade gång på gång. Det slutade med att han bar mig. Det var fint tycker jag.


Min kompis Claudias kille Johan.


Han med grön tröja och glasögon ovan var otroligt lik Johnny Knoxville, efter några glas vin så påpekade jag det och efter det så blev hans smeknamn Johnny. Han pratade ur näsan, rätt störande faktiskt.

Imorse när jag vaknade så hittade jag kläderna i en hög i hallen. Jag har två sår, ett på knät och ett på foten. Jag minns svagt att jag repeterade att nån trampat mig med klackskor men jag tror faktiskt att jag klivit på mig själv med klackskor. Japp.



Vill aldrig mer dricka i hela mitt liv men en reunion med mina flickor på Sky Bar i skatteskrapan är redan inplanerad till på lördag! Det kan bli riktigt roligt faktiskt. Ser fram mot det. Jonna, Malin, Helen, Alex... Ska bli skoj.

Kommer hem på torsdag vid halv sju på kvällen. X2000 hela vägen, drygt 2,5 timmar bara. Ska bli så underbart. Ska krama min mamma och min pappa tills de tappar andan, till och med arga katten ska få pussar.

Nu ska jag spela Super Mario Galaxy på Wii. Det kan bli en upplevelse i sig. Klockan är halv ett på natten och vi börjar sakta men säkert bli människor igen. Typiskt.

Tillägg

Ja, kanske måste förtydliga mig här också, så det inte blir några missförstånd.

Jag kommer INTE tala med mitt ex om detta, INTE heller berätta (eller ens hinta om) hur jag känner. Jag skulle ALDRIG försöka förstöra mellan honom och hans nya tjej, som för övrigt är helt underbar (grr). Fick nöjet att träffa henne under en mycket turbulent taxiresa i Paris och slogs av hur grym och soft hon faktiskt är. Jag kan ärligt säga att om jag var tvungen att bli ersatt så var det rätt ok att bli ersatt av nån som hon. Klart att jag gärna skulle ta henne plats, men jag tänker inte gå och försöka sabba mellan dem.

Så. Inget mer prat om det nu. Speak softly and carry a beagle.

Saknad

Jag drömde i natt att mitt ex skickade mig ett litet paket. I det paketet så låg en Whyred-tisha (jätteful, stilen var mycket Edvard Munch), en annan liten present som var helt underbar, men som jag tyvärr inte minns vad det var. Säkert nåt med Lilla Prinsen eller nåt, han var bra på såna saker jag tycker mycket om. Sen så låg det också ett brev däri.

Det stod att han hoppades att jag mådde bra och att det själv var sådär. Han skulle nämligen blivit pappa men hans flickvän hade precis förlorat barnet och han var jätteledsen. För mig kom det som en total nyhet och det kändes sådär, speciellt eftersom jag gått omkring och verkligen velat ha honom tillbaka halva julen (på riktigt nu alltså, och således också i drömmen).

Sådär som det kan bli i drömmar så var han helt plötsligt hos mig och han grät och var jätteledsen. Jag fick trösta och krama och bara finnas där och säga fina ord och tomma fraser. Vet liksom inte riktigt vad man säger heller, i såna situationer.

Så, när jag vaknade så tänkte jag, att eftersom drömmen var så verklig, att det kanske var ett tecken. Tänkte att jag skulle ringa eller messa och åtminstone höra hur det var. Kanske så skulle han säga att "fan vad konstigt, jag mår faktiskt inte så bra just nu, jag och "hon" har precis gjort slut" eller nåt. Sen är jag omgiven av fina vänner här borta i Västra Götaland som lyssnar på mig och tar mig på allvar när jag obsessar klockan sju på morgonen om verkliga drömmar och förlorade barn. Så, jag slängde iväg ett mess som var ganska så neutralt men personligt, trots att det jag helst av allt ville säga var i stil med "är du singel nu igen, ska vi gå på date när jag kommer hem, du måste få se hur stor jag har blivit nu och jag är inte så liten och dum som då, du ska få se, vi är perfekta för varann nu".

Så ringde han nu på kvällen. Telefonen hade legat pinsamt tyst hela dagen, hoppades att han satt hemma och skrev meddelande efter meddelande och sen raderade det igen, för att försöka säga att det har skitit sig nu, jag är ensam igen. Men, han ringde och han lät glad och han mådde bra tack, hur mår du. Och jag glömde såklart säga allt som skulle påvisa hur bra jag blivit på att vara vuxen nu, att jag lagat middag två dagar på raken, bara goda italienska grejer, till tonerna av Springsteen. Och att jag är bäst i klassen på logistik. Och att jag kanske kanske kanske har en lärare som kanske kanske kan hooka mig med ett jobb inom klädproduktion.

Jag glömde liksom allt det. För han sa ju att allt var bra, att de letar efter nåt större tillsammans. Att han snart ska till Frankrike igen, att jag var rolig som var så orolig bara för en dröm. Jag berättade om drömmen och han skrattade ännu mer, och speciellt när jag sade att jag åtminstone hade hoppats att han drömt om att skicka mig en ful t-shirt. Det hade ju varit så fint om det hade klaffat.

Sen pratade vi som vi alltid gör, om saker som kanske bara han och jag förstår. Jag vet inte. Att han klippt skägget då det fastnade för mycket ostsmulor i det. Om en notis i Metro om ett butiksrån i Södertälje som gick snett då personalen skrämde iväg rånaren genom att kasta nycklar på honom. Om Morbiermannen som alltid vill prova nya ostar men i slutet ändå alltid köper just Morbier. Att jag blivit arg på en gästföreläsare i kvalitet som hade foton på antika byggnadsverk och ifrågasatte om det var bra kvalitet och om vi visste vad det var (akvedukten Pont du Gard utanför Nîmes i Frankrike och de tre pyramiderna i Ghisa, Egypten). När han sedan inte själv kunde ge konkreta svar på vad det faktiskt var så tog jag det mycket personligt. Ja. Och det är väl klart han förstår sånt. Han var mig ju som allra närmast när det var hela mitt liv, alla antika årtal och byggnader. Han har levt med mig och igenom en hel B-uppsats om Trajanus- och Marcus Aureliuskolonnerna i Rom. Det säger en hel del.

Vi sa att vi ska ses en hel dag när jag kommer hem. Och jag hoppas så att det blir så. Att få bli sedd av honom igen, för han ser mig ju som jag alltid varit och inte som jag vill bli sedd. Ibland kan det vara jättejobbigt och jag kan till och med bli tårögd av obekvämhet, att det blir för granskande. Men nu så hoppas jag att han verkligen kommer att se mig. Hoppas hoppas hoppas. För jag tror att jag är ganska så bra nu faktiskt. Tror att vi skulle få det fint ihop med böcker, träbänkar, viner, ostar, resor, skoj och trams. Det som jag inte riktigt hade vett eller lugn eller mognad eller hjärta för att uppskatta och älska då, när det begav sig.

Vi får se. I'll keep you posted.

To make the day..

..I won't write anything, just post some pics I found on my PC.

Rocky, the Swedish cartoon dog. I love these books (there are 13 of them by now), and if you can be attracted to a cartoon I'm in love with his little rat friend Klasse too.


Mads Mikkelsen for H&M last season. I can barely speak when looking at this picture. My friend Tove will steal me a huge store poster as soon as the campaign is over (which should be.. last year), but I have no idea where I'd put it though!


For me, this is a very good reason not to quit smoking. I could just give in and go ahead and buy myself a pack of Luckies and start again. She's soooo beautiful.


A very very beautiful bag that I tried in a little vintage shop in the Palais Royale in Paris. Chanel of course. My birthday is in July in case you want to spoil me.


Nicole Richie, pre-pregnancy. It's bad to say out loud that you like her better this thin, but I really do. And I love that little jumpsuit and those heels. Killer legs. A good reason to quit.. well.. food I guess. Sigh..

For you who have known me a good while, this comes as no surprise. Italian hip hop artist Nesli, the younger brother of my darling, rapper Fabri Fibra. Yum. I like them both but apparently Nesli is more photogenique considering I googled his brother and found this picture. Ha.


It's silly, I know, but it made me laugh. I love the expression of the egg. Heheh.

Bye, bye

Hej då alla.

Nu har jag återvänt med bussen till Göteborg för själadödande skola i nästan tre veckor. Gråter lite inombords men alla säger att det kommer att gå fort, snart är du ju tillbaka...

Har insett att jag så otroligt mycket (och många) att lämna när jag åkt, att hela mitt själsliv och hela mitt hjärta är hemma i Stockholm. Trots alla nära och kära här i Västra Götaland (tja, fyra stycken i alla fall) så gör det lite ont att åka tillbaka hit, men tanken slog mig i samband med det här fotot, att ju mer jag lämnar bakom mig, ju mer har jag att återvända till! Så, får försöka att tänka så. Mmm.

Jag kommer ju faktiskt tillbaka snart. Och, när det är riktigt tungt så påminner jag mig om att jag faktiskt valde Borås framför Stockholm när jag kunde välja skola. Så, får stå mitt kast och bita ihop!

Saknar ni mig alldeles för mycket så finns jag ju bara ett telefonsamtal bort (ring gärna)!

Orättvist

Jag har inte kunnat sova riktigt gott det sista dygnet, fick för mig igår kväll att det var en dålig idé att ha mitt namn som URL till min blogg. Jag känner mig tråkigt nog inte helt okej med att det ska finnas ute sådär tillgängligt, trots att jag testat att Googla mig själv utan resultat (phew).

Tänkte då att jag skulle byta URL till Glory Days istället för mitt namn men när jag ansökte om bytet så stod det att det redan var taget. Fick till slut ge upp och behåller nu den här adressen. Skönt att slippa mecket med att upplysa alla om adressbyte men ändå.

För er som då undrar; http://glorydays.blogspot.com är den fulaste blogg jag nånsin sett, dessutom bara med inlägg från 2003. Är jättearg och besviken och önskar att jag förstod vad det stod. Kolla själva! Och http://glory-days.blogspot.com är ju bara en helt tom sida? Vad orättvist det känns. Jag undrar om han/hon med glorydays.blogspot.com ens gillar Bruce Springsteen.

Fy fan vad orättvist.

Jag och Viewty

Nu är det jag och min älskling one-on-one time som gäller. Ring gärna, eller messa, det är skoj när jag sitter och knappar!

På måndag morgon blir det 6,5 h buss för mig och Helen. 19 dagar skola kvar.

Vi hörs, ska ner till min nya kompis igen. Snart är batteriet fulladdat och då är det nya tag som gäller. Underbart underbart.

Happy New Year!

Jag glömde ju önska Gott Nytt År ju. Blev påmind när jag såg det här fina kortet nyss. Så, alla vänner.. Jag hoppas att 2008 kommer att bli bra mycket bättre än 2007. Förhoppningsvis lite mer som 2006, som hittills varit det bästa året för mig. Japp.

God fortsättning från Hedi Slimane (fyrverkerifotograf) och mig själv.

Docomo Dake, my darling

This is the funniest thing I've seen in a long time. Many of you all know I have a little stuffed cellphone mushroom like this, that I got from a Japanese client that I served at Gucci.

My little Docomo can be attached to the cellphone and detached when you need to polish the screen with his head/ hat. I have never seen this commercial before but I laughed out loud. I don't understand shit but I really like it. Maybe it has to do with the Asian genes...

Moments in life, part 1

I have lived in many places throughout the years. It is difficult for my current friends to keep track of people, places and faces when I speak of them. Also, the old close friends have a hard time keeping up with the new ones.

Unfortunately, my digital camera was given to me as late as Christmas 05-06 so from Florence I mostly have old paper photos. I try to show my closest ones photos of my (other) closest ones. People, moments and places that forever will be in my heart.


Myself, Tina, Rose, Zoey and Natalia at English-American-Canadian Thanksgiving style Christmas dinner at Zoey's place. It was alot to eat and we rolled home that evening. Zoey and Rose had arranged this as a sort of Thanksgiving Dinner for me and Nati since we'd never had turkey, stuffing, sweet potatoes and such (poor swedes) but it was really too late in the year for and it was impossible to find a whole turkey so we ended up having stuffed chicken. They swore it tasted almost the same. Dec 2005.


Tommy and myself with "The Actor" from Elisa di Vallombrosa that wanted to do a threesome with us. Also known as "FRAMNSBEsbo" in my cellphone phonebook after too many drinks. Makes me laugh just thinking about it. This was one of the first times I was out alone with Tommy and we had the best of times. He left me off at home that night and when he left and went through the hallway towards the door he heard a funny noise of me falling down the stairs in my room. April 2006.


This was the day before my 25th and how my 3-days-in-a-row birthday party routine began. Splendid lunch in the Chianti wine district with the best food ever. Tiny tiny place but amazing. My friend Maurizio's friends own the place. Wine, food, sun, good conversation. He was amazing too. A dear dear person that I will always think highly of. July 2006.


The same day as the lunch above I met Natalia for to drink in my birthday at Café de Benci. Since it was my birthday they gave us free wine and birthday cake. It all ended with strip poker in the restaurant after closing (the funny waitor did all the stripping himself, he was butt naked and I was scared) and later he walked us home (to the door that is) and I could barely walk. The day after he sent me red roses to the Gucci store and he tried to keep in touch for a while. Fun guy but come on. July 2006.


Darling Tommy and myself at Ghibellino, a bar where your drinks come in pitchers. Need I say more? I have never seen Tommy so drunk and when he dropped us off at the castle (which is also a club during the summers) he didn't even know where the river was although we drove along it. At the castle we met up with some friends of Maurizio's and on our way down their car got stuck in the mud beside the road and I had to get out and push it in my new Gucci shoes. Natalia laughed so hard she cried, especially since it was us girls pushing the car and three guys cheering on the inside. Also July 2006.


Me, Tommy and Natalia were going to The Mall, the Gucci Group outlet and it was boiling hot and Tommy's car broke down. It was the day that my Staff discount expired so we had to go and me and Nati were so upset but in the end it was hilarious since Tommy turned out to be the least technological one of us. Nati had to chat up a bus driver that could help us with the battery but in the end the car started again. We got home with YSL and Fendi bags and Tommy loaded with D&G shirts. August 2006.


Me and Nati arranged a Swedish dinner for our non-swedish friends. Zoey (Montreal), Takao (Japan), Christin (Norway), Rose (UK), Erika (Italy) plus a few more that never showed up despite meatballs and pancake cake. I had been a housewife that day, in Nati's house on the 5th floor in Florence in August (i.e. 45 degrees), rolling meatballs, making 40 pancakes for the pancake cake, rolling chocolate balls (also known as "palle di negro") and looking for dill for the potatoes. It was a sweaty nightmare to get it all done but it was so good and they loved it and the pancake cake was a dream. The "brownsauce" from IKEA was such a hit Takao finished it off with a spoon straight out of the pot. August 2006.


The last night in Florence before leaving. Alot of mixed emotions. I was excited to leave but devastated to leave things behind. I had packed so so and were supposed to have two glasses of wine at our favourite bar Moyo. Right after this photo was taken a friend called Fabio showed up and it turned out to be one of the most unforgettable nights ever. I got home at 5 a.m. and had to get up at 7 to do the rest of my bags before Tommy and Nati came to pick me up at 9 to go to Bologna. I was dead. August 2006.


In Bologna. We were all exhausted and hung-over. We had made a mixtape of singalong songs for the 1,5 hour trip and after Britney, Westlife, Chicago and Toto among others, I had broken the mic on my camera filming us, and we were feeling a little bit better. After that pizza I started realizing that I actually were to leave and I panicked in the car. They dropped me off at the airport and when I boarded the plane it felt like I had cut off an essential part of my body. I felt so.. incomplete and I was very scared. Later Nati told me she and Tommy had barely spoken on the way back 'cause it all felt so weird. August 2006.