Fredrik i Paris

Jag var precis inne på min gamla Sandrews-kompis Fredriks sida. Han har, under sektionen "Bilder" ett gäng foton från Paris. Ett tyckte jag var otroligt vackert och ni återfinner det nedan. Där återfinner ni också mitt foto, det blå, från Louvren. Personligen så tycker jag att de liknar varandra lite, det handlar om blanka ytor och speglingar. Icke? Jag tror att jag kan sammanfatta min Parissemester enbart med det kortet, blått, kantigt, vackert. Så var det i Paris.

Nu ska jag träffa min underbara underbara vän Andreas, vi ska till Pet Sounds Bar och kanske också stråla samman med andra vänner. Andreas har varit mig så nära under så lång tid nu (we go waaaay back) och det känns skönt. En kväll att bara vara, och att njuta i och av varandras sällskap! Han är så bra. Life is sweet sometimes. Mitt enda bekymmer nu är vad jag ska ha på mig. Skönt när det inte är svårare än så.



Fast, nu när jag ser bilderna tillsammans så måste jag ju säga att Fredriks foto är mycket mycket finare än mitt. Jaja. Njut av båda!

Förresten, Fredrik, jag hoppas det är okej att jag visar ditt fina foto såhär på min sida. Tack för den fina bilden!

My love, The Sartorialist

I don't know about your Internet routines. Personally I go straight into my Hotmail, then on to gmail, then I check Facebook and then... straight onto my absolute highlight of the day.

The Sartorialist.

The best effect you get if you haven't been on for a while, say three-four days. If there are a couple of new photos I haven't seen yet I get so happy. I can sit for a long time, with the photo and just examine. I cannot even claim it's for inspiration, it's more to me than that. For me it's what fashion is all about. Persons, style, moments, light, feelings, colours, places... Ah.


It reminds me of the fact that fashion doesn't have to be planned, arranged, styled and structured all the time.


Fashion is like beauty, it's in the eye of the beholder. For these people getting their photo taken it might have just been another stressful and gloomy Monday on their way home from work. And the beauty of the clothes is that exact moment when, coinciding with the light, the mood of the on-looker (in this case The Sart himself), the environment, the weather, the wearer.. All that just coincides in the most beautiful of ways and there it is, striking me. Brilliant fashion.

They must hate me..

I call Three every day. I come up with new questions like every second hour and I call them. Because, see, they are very attentive to their customers. They have a fully staffed customer information service with very nice people that answer and send you around to other nice people who vagely answer your questions. So I feel a little special there, I feel taken care of and listened to. It's just that they cannot tell me when my phone will arrive. I don't care that we are 200 persons in Sweden waiting for it, I don't need a Happy New Year, nor a Have a nice day, I just want to know when I need to be around to get the mail and do a post office run. I hate waiting around when I don't know how long I need to wait.

I feel very obsessive and now I worry for some kind of standard call registration in their database. Like for every person that speaks to me, they add a small comment saiyng I've called to ask for bla bla bla at 12.04 and again at 15.37 and again at 18.21 and so on. I guess I'm a freak. But I'd be a happy freak if I'd just get my phone.

My very wise teacher in logistics told us a story about Bang Olufsen. When they were to open in the US people said that they wouldn't make it far since Americans in general hate waiting. For them to walk into a shop, buy something and then not being able to take it home instantly was unimaginable. But the director just shrugged his shoulders and said "I'm sure it's going to be fine". When they opened it was a success.

What they did to satisfy their customers was to tell them the exact time and date of delivery, like "Friday at 2 p.m.". The customer made sure to be at home that Friday at 2 p.m. and the Bang Olufsen truck arrived as promised. When they later spoke to the customers for feedback, all of them were happy, no matter the waiting period, since they all knew exactly how long they needed to wait for. Apparently there is something in the human brain that responds extremely well to set appointments and fixed dates. As long as you know how long you need to wait, that time of waiting is no longer seen as waiting, i.e. pure agony.

Agony being the word to describe my mood today. I'll read some Far Side cartoons and try to laugh it off, it being a kinda heavy day altogether. Maybe I'll look up Bang Olufsen cell phones too.


..Hehe... hehehehehe...

Väntan

Faan vad jobbigt.

Förstår inte hur jag ska lyckas med nåt så simpelt som att vara gravid och vänta på mitt eget barn i nio hela månader. Jag har nu väntat sex dagar på min Viewty och idag fick jag sorgebeskedet att det kommer att dröja fram till efter nyår innan den levereras då det för tillfället är 120 personer i kö och lagret inte hinner med att administrera bla bla bla och bla. Jag får alltså vänta till NÄSTA ÅR innan jag kan stänga in mig och leka och bli teknologihög! Jag blir galen, är redan så frustrerad efter allt väntande (ja, sex dar) och har vaknat tidigare på morgnarna och undrat lite förväntansfullt vilken dag det är, är det möjligen fredag än...?!

Tänk när jag nu bli gravid. Jag kommer ju ha köpt allt jag kan tänkas behöva innan halva tiden ens har gått. Spjälsäng, videokamera, dagisplats, speldosor, kläder till mig, kläder till barnet (från nyfödd tills den är stor nog att kunna göra det själv), vagn, ammningstol, vällingvärmare, mjukisdjur med Tummen och Spöket Laban och barnvagnsmobiler med Bamse och honungsburkar och what have you not. Sen kommer jag bara att sitta där och vänta och bli arg och bli alldeles olycklig och säkert ta det personligt om det dessutom går över tiden som vissa gör. Vilken pärs. Och stackars barn.

Mamma säger att jag är på tok för otålig och jag vet att jag är det. I hela mitt liv har jag varit inkapabel till att vänta på saker, trots att jag är himla klok och rationell och lugn i andra avseenden. Det här är nog första gången som jag själv känner att jag är lite för olycklig för mitt eget bästa, det är ju bara en mobil och den kommer ju faktiskt snart. Men ändå. Jag ska sluta köpa saker jag måste vänta på. Bye bye Birkin.

Peter Stormare, be mine!

Alltså, jag vet att jag är otroligt förutsägbar nu, men var det någon mer som såg "Stjärnorna på slottet" igår? SVT's realitysatsning med fem totalt olika svenska kändisar ihopcrammade på ett slott på den skånska högbygden. Jag tittade enbart för att mamma sagt att Peter Stormare skulle kyssa Arja Saijonmaa och det lät för absurt för att missa, men insåg snart att jag faktiskt enbart tittade på Peter Stormade, Arja or no Arja.

Trots helskägg, backslick och gultonade solglasögon så tycker jag att han är SKITSNYGG och när de sköt lerduvor och hans bara pulvriserades i luften efter hans perfekta skott så dog jag lite av åtrå, jo, det gjorde jag. Han var ju faktiskt Hamilton en gång.

Sen så pratar han mjukt, han verkar eftertänksam och klok, han verkar fin och ödmjuk och helt normal, inte som läskiga Britt Ekland som kändes sjukt bajsnödig och arrogant hela tiden.

Första gången jag träffade mitt gamla ex (ja, på Berns) så trodde jag att han var Peter Stormares son. Det var precis i Hamiltonperioden och jag hade redan då tyckt att Peter var het. När jag och mitt ex då gick på vår första date så fick jag reda på att hans pappa var berömd och jag blev lite ledsen för jag trodde verkligen att det var Peter som var pappan (de var verkligen lika) och att det nu aldrig skulle kunna bli vi två eftersom jag ju dateade hans son. För att göra en lång historia kort så är det ju inte Peter som är den berömda pappan så I reckon I still have a chance. Jaaa!

Han får en plats på min lista över snygga män, jag och Jonna har påtat på vår (aldrig färdigställda) lista nu i några månader och han får absolut en plats, rätt högt upp, på min sida av papperet. Vackra, vackra man!

Five girls @ East

Last night I went to East with my friends, talking through this year's yearly Christmas family crisis that apparently is a common event in everyone's family. It might not be serious stuff most times but dealing with an overdose of "family quality time" can be hard on most people.


It was nice to get almost all my girls together, to catch up since some of us have been away on adventures (Brazil, Gothenburg, NYC) and just enjoy ourselves.

Lots of wine in the outside bar (covered patio, heating lamps) and then hanging around the inside bar. Saw Martin Kellerman that draws Rocky (inside), Karin Winther (outside) and two humongous police horses (outside obviously). I also bumped into an old ..acquaintance since a few years back, we said hello and were to meet up in another club to catch up or whatever but I was hungry, got a 7 Eleven Calzone and called it a night. Fell into bed at 4.30 a.m. completely exhausted.

This morning I woke up kinda early and did a Xmas sale run in a mall close by. Got home with yet another pair of black high heeled shoes! And who said shopping isn't a sport?

Önskelista 2008

Eftersom jag, stinn på gåvor och julmat och familjemys, har sån enorm framförhållning så har jag redan funderat på saker till nästa år. Några av sakerna är sådant som jag helt enkelt inte fick i år, några av sakerna är sådant som jag förmodligen kommer drömma om resten av mitt liv, några är nog saker jag så småningom kommer att köpa själv.

Here goes:

Cartier Ballon Bleu-
Min absoluta drömklocka, i exakt dessa färger. Vitt och gult guld, stor boett, blå visare och en safirblå plupp.

Prenumeration på tidningen BON-
Har bara prenumererat en gång men har på något fanatiskt sätt ändå lyckats samla på mig alla utgivna nummer utom tre. Varför bör jag inte prenumerera, säg mig det?!

Prenumeration tidningen Marie-Claire 2-
Två gånger om året kommer denna späckade accessoartidning ut i Italien och i Frankrike. Två gånger om året låser jag alltså in mig och drömmer och suktar i ca. 2 dagar.

Lägenhet i Hornstull/ Vasastan-
Minst 40 kvm, nyrenoverat kök, breda golvtiljor som skall färgas mörka eller vita, enorma fönster (minst två i vardagsrummet), minst 3 m i takhöjd och stora bokhyllor som går från golv till tak, sovrum med mycket smart förvaring, fräscht badrum med golvvärme, fönster och en långsmal hall med massor med foton på väggarna. Japp. Nu vet ni. Svårt att hitta i min prisklass bara. Japp.

Ibook eller MacBook Pro-
För att jag känner mig lite som ett miffo med en stenåldersliknande grå PC (som jag iofs älskar högre än det mesta jag äger), speciellt om jag ska jobba med det jag vill jobba med..

Körkort-
För att jag insett att folk utanför stan tycker att man är knäpp och konstig om man inte kan köra bil. Jag tyckte själv att det var lite kul att påpeka att lokaltrafiken funkar super i stan (plus att det inte finns parkering etc etc) men börjar bli trött på försvarstalet och tycker dessutom att det verkar sjukt soft att köra fort på motorvägar med superhög musik?

Får ju lov att tillägga också att årets "skörd" av klappar överträffade alla förväntningar!

Fick bl. a. superfina ansiktsgrejer från Lancome, pengar, beautybox, Rocky 12, kläder och så en pälsmössa (fake) som jag önskat mig. Dessutom så tyckte jag att jag gav fina saker det här året, jag hade lagt ner mycket möda på att hitta fina saker till fina mamma. Hon tycker att jag har så fina kläder jämt, så jag köpte saker som jag själv skulle velat ha, men anpassade till henne och hennes kroppsform (petit). Hon blev så glad och det gjorde mig ännu gladare. Fina mamma kommer bli ännu finare.

LG Viewty

Oh, I forgot to properly introduce "my baby", the LG Viewty. Friday will be its birthday if everything goes as planned. I am thrilled.

This is the first step of my becoming a professional business woman. Haha.

A 5.1 megapixel camera, a 3-inch touchscreen... I cannot wait! This made my Christmas so much more Christmasy! Also I took the opportunity to switch from my current operator to 3, we'll see how that turns out, esp. since I've heard completely diverse opinions.

I am looking forward to a weekend of staying in, taking pics of things, reading the booklet and fidging around.... Mmmm.

The first time...

I finally take this immense step in self-indulgenceness (is that even a word?) and create my own space in cyberspace. With this I also announce the death of my old MySpace-page, a somewhat neglected try to make myself known to the rest of the world. A blog-function that only lonely and sad strangers read before adding you to their even sadder friends list, I don't think so. Well, not anymore that is.

So, welcome to my page.

I create this Blogger function also because I am impatiently awaiting the arrival of my new baby, a LG KU990, a Viewty. For you who aren't so much interested it's a cell phone and it takes mean pics and is connected to Google and I am enthusiastic like a kid on Christmas Eve (which by the was was yesterday) and I thought it could be a good way of keeping up since I often move around alot.

I'll most likely write in different languages depending on mood and occasion. You'll keep up, don't worry.

Cheerio, see ya. Feel free to leave me nice comments.

Oh, the photo is from Bilancino Lake in Tuscany this summer. I cannot even begin to tell you all the good memories associated with this photo.