Den senaste veckan

I brist på stimulans och energi har jag stängt in mig hemma. Själv. Mina föräldrar är ute på galej hos vänner och jag är hemma med katten Stella. Lite som förra helgen, när jag satt inne lördag kväll med en flaska vin och en massa modetidningar, men nu utan en flaska vin och utan modetidningar.

Den här veckan har varit helt utan anmärkningsvärda events. Ingenting alls har egentligen hänt. Jag har varit rätt likgiltig och uttråkad mest hela tiden, vilket är supertrist för folk som måste umgås med mig. Har druckit lite vin med Gilla en kväll, samt varit hos henne på soppmiddag. Det var trevligt. Hade dessutom splurgeat ordentligt med att köpa tre par skor, eftersom mina gamla stövletter gått av på mitten (jag lovar).

Ett par open-toe pumps som kommer vara underbara till min nya kjol när det blir lite varmare!

Ett par som dessa har jag letat efter, de är sjukt hårda bara och de gör lite ont. Överallt.

Supersköna, helt underbara. Jag älskar dem. Känns lite Westwood eller McQueen!

Oscarsgalan, en annars rätt uppskattad event i mitt annars så glamourlösa liv, passerade helt obemärkt i år. Jag och mamma såg en snutt när vi borstade tänderna, dagen efter det sänts, och såg Audrey Hepburn flimra förbi i nåt cheesy bildmedley. Det slutade med att vi satt och kikade i mina Audrey Hepburn-böcker och suckade över hur vacker hon var. Sedan började mamma rota i sina gamla fotolådor och fick fram ett gammalt foto på henne och pappa. Mormor hade älskat det fotot, hon tyckte att mamma var så Audrey Hepburn-esque just där. Jag fick det och ska rama in det. Det ska sitta på min kommande hallvägg tillsammans med alla andra miljarder foton jag vill rama in när jag får min lägenhet. Se vad fina de är. Aaah.


Annars har jag lidit av lite hjärtesorg, min kära expojkvän verkar mer än lycklig tillsammans med sin nya tjej. Well well. Jag har ingen som helst lust att paja något där, så tänker dra mig tillbaka lugnt och stilla. Vi ska ses imorgon kväll men funderar på att helt enkelt ringa mig sjuk eller så. Vet inte varför vi måste envisas med att vara nära vänner, speciellt inte nu när det känns lite jobbigt.

Den enda roliga nyheten den här veckan är att det blir en tripp till NYC, 3-8 april! Jag ser redan fram mot det och ska efter helgens tristess-matorgier späka mig så det står härliga till. Gymmet känns redan långt bort, får återgå till min kaffe och cigg-diet som funkat så bra innan. Det blir en fattig månad, jag har verkligen fått betala dyrt för att avsluta fucking k*k-Comviq i förtid, plus en helt underbar bokrea som jag inte räknat med. Inte min bokhylla heller, uppenbarligen, för den rasade ner häromkvällen. Jag blev så glad över att jag för några veckor sedan fått en känsla av att bokhyllan ovanför huvudänden av min säng inte skulle palla vikten, och därefter bytt så fotoramar och ljuslyktorna (som ju väger bra mycket mindre) fick byta hylla med böckerna. Tänk vilken tur. Och böckerna klarade sig också bra. Här är nya älsklingarna:



Nu blir det exjobbsförfattande så det står härliga till. Har ingen som helst motivation men det måste ju bli gjort det med. Ska även skicka lite jobbansökningar till Whyred och även till Boomerang, som söker folk. Vad gör Boomerang för kläder egentligen? Trista? Tror det. Argh.

Förresten, vad kul med lite nya läsare! Ska man få prestationsångest nu? Neeh, hoppas inte det. Ska nog däremot ta bort länken på Facebook, nu får det vara nog. Blir lite paranoid, en del känner jag ju inte ens längre!

Avslutar med ett fint foto från Sartorialist. Vill till Paris. Notes to self; Kleinblått är grymt! Köp svart kavajkappa!